Min mamma föddes 16 sep 1922 och dog den 3 dec 2003. Hon blev således 81 år gammal. Ända fram till sommaren 2003 var hon pigg och i farten. Visserligen krånglade ryggen, visserligen hostade hon något förfärligt och var inte längre aktiv i några föreningsuppdrag. Under våren skulle hon undersökas för tarmfickor. Det tog ett tag innan hon fick remiss och undersökningen blev mycket smärtsam. När Flensi kom hem, ringde hon till mig och var mycket nere, hon sa att hon funderade på att ge upp alltihop. Hon sa till mig att om hon blev sjuk och inte kunde ta hand om sig själv så ville hon hellre dö.
Mamma repade sig emellertid, men fick reda på att njurfunktionen var dålig. En mängd turer till både sjuktugan, Lycksele och Umeå tog vid. Flensi blev inlagd i Umeå, fick en mängd medicin och så konstaterade man att det inte alls var njurarna. Men hon lät väldigt pigg då hon kom hem från lasarettet. Men det var bara tillfälligt, hon blev med tiden allt tröttare och orkade allt mindre. Så brann Joesjögården, ett livsverk försvann och det tog hon väldigt hårt. Vi hade en lång diskussion i tleefonen, där jag menade att det som hänt visade att de enda som klarade av att driva Joesjögåren på ett lönsamt vis var Flensi och Olle. Hon blev i varje fall lite tröstad. Vi pratades vid rätt ofta under denna tid och mamma upprepade vad hon sagt flera gånger: "Jag vill begravd i minneslunden i Tärnaby". Det hade ju varit tal om Sollefteå tidigare, där Olle låg begravd och familjegraven i Malmö hade också nämnts. Men hon sa: "Jag har bott i mer än 50 år i Tärnaby och det är största delen av mitt liv. Det är här jag hör hemma!".
Hennes kärlek till Tärnabygden visade sig på många sätt, men ett av dem var att hon noga höll reda på vilken dag hon kommit till Tärnaby och den dagen hon passerade femtio-årsdagen ringde hon stolt och förkunnade att idag var det 50 år sedan hon kom till Tärnaby och det var 10 dagar innan Allan kom dit.
På söndag kväll den 30 november pratade jag för sista gången med min mamma. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi pratade om, jag tror att det var om när jag skulle komma upp den 13:e, hon sa att hon inte kunde komma och möta mig vid bussen. På måndag kväll ringde man från sjukstugan i Tärnaby och sa att mamma var inlagd där. Jag tror aldrig att jag egentligen fattade hur dålig hon var förrän på onsdag förmiddag då jag fick prata med doktor Made, som sa att hon lungt och stilla hade somnat in på morgonen. Det var precis så hon ville ha det.
Begravningen
Begravningen skedde söndagen den 14:e dec kl 12.30 i Tärnaby kyrka. Officient var kyrkoherden, Markus Heutman. Vi sjöng psalm 190: "Bred dina vida vingar", psalm 208 "När det tänds ett ljus" och så den obligatoriska psalm 297: "Härlig är jorden". Markus höll ett så fint griftetal, där han tog utgångspunkt i de senaste dagarnas snöstorm. Han menade att ofta far händelserna i livet förbi oss precis som snöflingorna och precis som i en snöstorm så skymmer de ofta det som ligger bakom. Men så ibland lugnar det sig och vi ser det som är bakom, det som är viktigt i livet. Då tittade jag ut genoom fönstret och såg just denna stilla snö falla därutanför. Jag smög upp kameran och tog en bild… Det föll ett stilla snöfall utanför, rätt stora flingor, snudd på "lappvantar" som Flensi brukade säga. I verkligheten såg man bakgrunden mycket bättre.
Jag tog en massa bilder av kistan och blommorna innan själva akten, men jag hade stängt av blixten och var inte speciellt stadig på handen. Denna bild var den första jag tog, innan blixten var avstängd och innan alla blommor var utlagda.
På Vikbacka
Klockan fyra skulle Storumans körer sjunga adventssånger i kyrkan och de höll innan dess till i församlingshemmet, Därför förlade vi minnesstunden till Vikbacka servicecentrum. Vi tyckte alla att det var ett bra val eftersom Flensi var där väldigt mycket. Här är några bilder från denna samling.
Här sitter Markus och Bosse och samtalar om livets väsentligheter. Månne Bosse fått något att fundera på?
Jag fick äran att sitta på Flensis plats, men då jag tog kortet kan jag ju inte vara med...
Tack!
Så vill jag här till alla som var med framföra mitt djupt kända tack för att ni kunde vara med på denna minnesvärda dag och ge mig en massa nya och ljusa minnen från Tärnaby och dess fantastiska invånare. Jag förstod först idag vilken stor roll min mamma spelat för Tärnaby.