Första budet lagt
 
Fredag till söndag var jag i Heidelberg med Tadjikistan-projektet. Det var ett lärorikt men ineffektivt möte. Men jag kom i varje fall med ett förslag på hur vi skulle gå vidare och det köpte de andra. Nu ska det bara göras. Bilden härovan är från universitet (eg Fachhochschule, det är inget riktigt universitet, mer likt en högskola) och tornet är deras undervisningslokaler. Vädret där var ca 18°, ömsom sol, blåst på lördagen (nästan storm) och ömsom regn. Vi kom till Kastrup 21.20 på söndagkvällen (skulle enligt tidtabellen komma 21.30!) och hade hyrt en bil för att köra från Svågertorp till Växjö. Jag körde. Kom hem kl kvart övertv å på natten. Hemma hittade jag ett mail om en husvisning kl 12.00 i Trollhättan. Jag åkte dit upp nästa dag och tittade på tre hus:
  1. 1. Det sista jag talade om i bloggen den 14 maj. Det var det som skulle visas kl 12.00
  2. 2. Ett hus jag inte skrivit om innan, som låg norr om Vänersborg, i Frändefors, ca 3 mil från Trollhättan
  3. 3.Det gamla missionshuset i Sjuntorp som jag också skrev om den 14:e maj.
De övriga husen jag skrivit om har jag avfärdat, det i Källås för att det var för litet, det i Lunds Ekar för att jag inte kunde flytta in förrän i mitten av juli övriga för att de antingen låg mitt inne i villaghettot eller för att uppvärmningen inte var miljövänlig.
Det var svårt att hitta till det första huset, man körde först till Upphärad och sedan fick man tråckla sig fram på smågator, som övergick till grusvägar som man trodde hörde till en fabrik som låg där. Men bakom den gick en grusväg mellan villorna. Så småningom glesnade villorna och landet tog vid. Sedan blev det skog och vägen blev besvärligare, efter ett tag gick en liten väg åt vänster, på vilket fordonstrafik var förbjuden utom behörig trafik. Jag ansåg mig behörig och vindlade mig in. Efter 200 m gick ett par hjulspår rakt upp på en slänt och där fanns huset. Helt underbart läge, mitt inne i en glänta i skogen med berg och gräs och träd. Jag föll direkt för det. Men huset var det sämre med, planlösningen skulle inte alls fungera. Värmesystemet behövde jag också se över, bl.a. ville jag skaffa en kamin att ha därinne. Priset, 925 000 var lite väl högt med tanke på vad jag ville göra, så jag tackade nej, dessvärre.
Det nya huset, det i nr 2 låg visserligen lite långt bort, men ser man på transporttiden så blir den ungefär densamma. Kanske huset i Sjuntorp ligger fem minuter närmare. Det var ett gammalt hus det också, från 1938 men väl underhållet och renoverat. Ägarens fru hade fått hjärnblödning och hade alldeles tappat minnet. Hennes man tog hand om henne på ett mycket fint sätt, båda var där vid visningen. De var så söta båda två och jag tyckte så synd om dem att jag nästan ville köpa huset med en gång. Det var alldeles idealiskt, lagom stort (133m2) även om en del tapeter skulle behöva göras om och planlösningen var bra. Det fanns gott om förrådsutrymmen, dubbelgarage plus husbilsgarage, plus gäststuga, plus växthus, plus grillhus. I tomtgränsen rann Frändeån och där hade man 200m rätt att fiska kräftor. Tomten var ca 4 000 m2 och då det hade legat ett trädgårdsmästeri där tidigare fanns en massa märkliga växter. Bredband låg ute vid vägen, så det var bara att beställa. Men problemet var just vägen, nr 173. Där var rätt mycket trafik och satt man ute i trädgården kunde man inte varandra då en bil körde förbi. Inne i huset var det dock inga problem. Ni ser vägen på bilden nedan.
 
Med huset föjlde också en åkgräsklippare för 25 000kr plus vedklyv och 30 m3 ved (räcker i tre år enligt ägaren). Pannan gick på både el, olja och ved. Priset var 800 000 kr vilket jag tycker var synnerligen resonabelt. Men så var det f-b vägen!!!
Den sista visningen jag var på var missionshuset i Sjuntorp. Det har jag skrivit om tidigare och av bilderna att döma var det urtjusigt. Det är inget mot vad det var i verkligheten! Men det låg mitt inne i smeten, visserligen med lite avstånd till grannarna men helt öppet. Å andra sidan fanns det vackra promenadstigar och badsjöar på stort sett promenadavstånd. Jag har ju klarat av att bo på Uardavägen i 28 år, så då skulle det väl gå att bo några år här. På bilden ser ni de närmsta grannarna.
På hemvägen kom jag nämligen på att jag ju faktiskt kunde bo där under mitt yrkesverksamma liv (om jag i övrigt trivdes) och sedan vid pensioneringen flytta till ett billigare boende. Då är jag ju inte lika beroende av att vara nära till jobbet. Det fanns redan ett bud på huset: 1 550 000 kr. Utgångspriset var dock 1 650 000 och idag ringde jag till mäklaren och bjöd det. Jag tror inte ett ögonblick att jag får det och bjuder någon högre så passar jag direkt. Skulle jag å andra sidan få det, så skulle det säkert gå lätt att sälja, betydligt lättare än något av de andra två. Så nu är det bara att vänta och se...
 
 
Från Heidelberg till Trollhättan
tisdag 23 maj 2006