Datatransmission

En dator är i princip inget annat än en komplicerad uppsättning strömbrytare som kan vara till eller från, beroende på hur ett antal andra strömbrytare ser ut. Allt detta kan beskrivas med en uppsättning ettor, som indikerar att strömbrytarna är till och nollor som indikerar att de är från. Programmet styr denna process av till-och frånslag. Till datorn är anslutet en mängd yttre enheter: Bildskärm, hårddisk, skrivare och internetanslutning. Det är denna sista som är intressant.

Genom internetanslutningen kan datorn ta emot ettor och nollor från internet och även skicka ut ettor och nollor. Dessa ettor och nollor översätts sedan till bokstäver, bilder, ljud eller rörliga bilder beroende på sammanhanget. Man kan jämföra med morsealfabetet som består av långa och korta signaler (dvs. ettor och nollor). Det finns dock en väsentlig skillnad: Morsetelegrafisten använder sig av en enda tråd, medan en dator sänder parallellt på flera trådar.

För att kommunikationen ska fungera måste man ha överenskommelser om vad de olika signalerna betyder. I figuren bredvid illustreras först den mest välkända morsesignalen: tre korta, tre långa och tre korta igen. Därunder visas koden för bokstaven "s" i ett system som kallas 8-bitars ASCII, en kod man länge använde för att representera tecken. Om du vill veta mer om teckenkoder finns ett kompendium här.

För att öka hastigheten i dataöverföringen använder man sig i morsefallet av tre saker.

  1. De vanligaste tecknen har så få pip som möjligt
  2. Man har så få tecken som möjligt
  3. Telegrafisten tränar sig hela tiden att bli snabbare

I datafallet har man två möjligheter: Att öka frekvensen av ettor och nollor och att sända över flera trådar.

© Per Flensburg 2012